Bra att veta

Stentyp

Granit

Granitlika stentyper omfattar, förutom egentlig granit, även gnejs, diabas, syenit, gabbro, kvartsit m.fl. Dessa är uppbyggda av hårda silikatmineral som är motståndskraftiga mot kemisk påverkan av t. ex sura ämnen och mot mekanisk påverkan.
Granit tål i allmänhet alla slags rengöringsmedel som används i hushållet. Generellt rekommenderas granitlika stentyper som bänkskivor till kök.

Onyx / Marmor

Marmor och onyx har karbonatmineral (kalcit) som huvudmineral och båda stensorterna har likartade tekniska egenskaper. Marmor och onyx är båda känsliga för syror som kan etsa och ge märken i stenen. Syror finns i t. ex sura rengöringsmedel, fruktjuice, vin etc. Kolsyra är ett annat ämne som kan etsa stenen. I t. ex en grogg är det inte alkoholen som gör märken utan det är kolsyran eller fruktsyran i det man blandar med.
Syrorna påverkar dock inte stenens hållfasthet, utan orsakar enbart kosmetiska skador.
Är man medveten om och accepterar riskerna för fläckbildning, kan även dessa stensorterna vara bra material för köks- och badrumsbänkar. För övrig inredning i miljöer utan kemiska risker, som t. ex fönsterbänkar är marmor  och onyx ett utmärkt material.

Mätning , leverans & montering

Mätning

• För att kunna tillverka bänkskivan krävs entydiga ritningar med exakta måttangivelser.
• Ritningen ska tydligt ange bänkskivans färdigmått.
• Ritningen skall vara skalenlig och måtten skall anges i milimeter.
• Vid urtag för diskho, spishäll och kranar skall antingen form, storlek och den exakta placeringen (centrum) anges eller den exakta produktbenämningen på diskho, spishäll och kran.
• Glöm inte att ange vilket överhäng skivan skall ha.

Hantering

• Natursten är ett slitstarkt och hårt material, men har låg böjhållfasthet. Bär och transportera därför alltid stenskivorna på högkant.
• Lyft aldrig skivan i ho- eller hällöppning.
• Stenskivorna skall aldrig läggas plant på golv eller på mark. De skall ställas på högkant mot vägg eller dylikt på ett underlag som inte skadar skivan.

Montering

OBS! Mätning, transport och montering bör endast utföras av, inom området, kunniga personer
• Kontrollera materialet innan montering.
• Kontrollera att skåpen står helt i våg och att det är plant på alla håll och kanter.
• Mät skivan ni ska bära in. Kontrollera att den går fritt in utan problem.
• Bär skivan med försiktighet (se texten om hantering)
• Skivor med urtag ska ställas på högkant och föras bakåt in till stommens bakkant.
• När skivan är helt inskjuten mot bakväggen, kontrollera att inget kan ta emot när skivan ska vikas ner.
• Vik nu ner skivan och håll samtidigt emot och för in skivan i sitt rätta läge.
• Skivor utan urtag kan ställas på kant i framkant av skåpsstommarna och sen vikas ner utan att först föras bakåt in mot bakväggen.

Utseende

Natursten är ett variationsrikt material. Egenskaper som kulör, textur, mönster, ådring, molnighet och flammighet kan variera inom vida gränser, även om stenen kommer från samma brott. Sortering efter utseende har aldrig med tekniska egenskaper att göra. Det estetiska variationsmönstret är mycket olika från stensort till stensort.
Bänkskivor ligger ofta horisontellt och om de då träffas av släpljus från t.ex ett fönster kan små matta partier och millimeterstora gropar synas, framförallt gäller detta grovkorniga material. Detta är stenens naturliga karaktär och utgör inget fel. De påverkar inte heller stenens funktion. Storleken och omfattningen av dessa varierar från stensort till stensort.

Tjocklek , format & vikt

Standardtjocklekar för bänkskivor är 20, 30 och 40 mm. För köksbänkar och bardiskar rekommenderas minst 30 mm. För bänkskivor till badrum rekommenderas minimum 20 mm. Val av tjocklek på bänksskiva påverkas av underlagets utformning. Det bästa intrycket får man självklart av en bänkskiva utan fogar, men ibland måste skivan delas. Stenmaterialet går kanske inte att få fram i tillräckligt stora dimensioner eller så kan skivan bli för stor för att transportera och montera. Andra gånger avgör utformning om skivan måste delas. Krävs stora urtag, tex för diskho eller spishäll, kan kraven på hållfasthet eventuellt begränsa storleken.
Skivor med 20 mm tjocklek kan också vara svåra att hantera i långa längder på grund av knäckrisken. Vikten för en skiva i en tjocklek på 20 mm beräknas till ca 60 kg/m2. För 30 mm ca 90 kg/m2 och för 40 mm ca 120 kg/m2

Ytbearbetning

Med ytbearbetning menas den bearbetning som naturstensskivan erhåller vid tillverkningen och som utgår från stenmaterialets genuina egenskaper. Något medel har alltså inte tillförts skivan. Ytbearbetning skall inte förväxlas med ytbehandling som avser den behandling som stenskivan erhåller med till exempel påfört medel som impregnering, etc.
Finslipad yta
En finslipad yta ger en slät yta som inte är speglande. Den har inga spår efter slipsegment och fungerar utmärkt som bänkskiva. Väljer man marmor eller kalksten som stensort rekommenderas finslipad yta.
Polerad yta
En polerad yta är speglande och kan ge en lyxig, elegant karaktär. Den blanka ytan har man fått genom att man polerat upp stenen med slipklossar eller filt, helt utan kemiska tillsatser. En polerad granit fungerar utmärkt som bänkskiva. Den håller sig lika blank även om sura ämnen använts.
Andra ytbearbetningar
Flammad/borstad, finslipad/borstad och vattenblästrad är exempel på andra ytbearbetningar vilka ofta kan vara tilltalande att använda på bänkskivor. Vissa ytbearbetningar går endast att utföra på vissa stentyper.

Fläckborttagningsmedel

Lämplig såpa / tvål

Lösningsmedel som inte skadar naturstenen:
• Thinner = Cellulosaförtunning Blyfri bensin
• motorbensin (95 oktan)
• Aceton
• Lacknafta
• Terpentin
• T-röd (sprit)
• Etylacetat EDTA neutral (i bl.a. tvättmedel)
• Ammoniak
• Polishbort
Tvätta noga med Allrent i brukslösning efter användning av medlen.

Lösningsmedel som kan skada marmor/kalksten och fogar:
• Glykolsyra
• Oxalsyra
• Ättiksprit
• Klorin (kan bleka stenen)
• Väteperoxid (bleker)
• Kaustik soda
Tvätta noga med Allrent i brukslösning efter användning av medlen.

För städning av kalksten/marmor kan både såpa(kaliumbaserad)och tvål (natriumbaserad) användas. Det viktigaste är att såpan/tvålen är utan tillsatsmedel. Istället för att tillsätta ytterligare tensider till såpan/tvålen är det bättre med s.k. växelbruk, där man med vissa mellanrum byter såpan/tvålen mot en tensidbaserad produkt, Allrent. Komplexbildare, vars uppgift är att förhindra kalkutfällning, bör inte finnas i såpan/tvålen såvida inte vattnet är extremt kalkhaltigt (=hårt).